Elefanten?

…det växer en känsla av något ohanterligt, något vi inte talar om, något som vi går runt, inte nämner. Det står i vägen. Det är en känsla av något stort och tjockt. Av någon anledning talar vi inte om det…vad är det? hur kan vi börja tala om det som är angeläget?

Vi menar att vi känner att det finns en elefant i samhället och att vi behöver börja tala om det tillsammans, från olika perspektiv men inte blunda för det. Elefanten tar sig uttryck i ökade antalet tiggare på gatorna, i skolväsendet, i att SJ utropar att vi inte ska fråga en okänd att hjälpa oss med väskan…exemplen är många.  Det handlar om förtroende för varandra: tilliten i samhället, det kitt som gör att vi kan leva i fred och avslappnat tillsammans.

Ska vi verkligen acceptera ett system, en ekonomisk struktur där människor tigger, där vi uppmanas se en hjälpande hand med misstänksamhet? Var finns visionerna idag?

Att säga att det är en elefant i rummet är ett talesätt (b.l.a använt inom konflikthantering) som innebär att man upplever en känsla av något ohanterligt, något som de inblandade inte talar om, något som ni går runt, inte nämner. Det står i vägen. Det är en känsla av något stort och tjockt i luften, i atmosfären, i stämningen. Kanske vet man inte heller vilka eller hur många som är inblandade. Man vet inte hur man ska börja sätta ord på denna upplevelse, allra minst formulera det.

Uttrycket lär komma från en urgammal hinduisk sägen där elefanten står för verkligheten och ett antal visa människor står runtikring och försöker förstå verkligheten men bara kan överblicka en del av elefanten. De kan då välja att antingen tala med och lyssna på varandra eller gräla om vem som har rätt.

Exempel: The Oxford English Dictionary gives the first recorded use of the phrase, as a simile, as The New York Times on June 20, 1959: ”Financing schools has become a problem about equal to having an elephant in the living room. It’s so big you just can’t ignore it.

Kommentera